Dela lika – Vårdagjämningen den 20 mars 2016

Naturens livskrafter väcks på nytt när ljuset och värmen kommer åter. Förhoppningsvis kan Vänortsföreningens stöd till funktionshindrade i Bangladesh väcka livskraften hos dem som genom sitt handikapp förlorat tron på sin egen eller sitt barns framtid. Den berättelse som finns i detta dela lika-brev är kanske ett exempel på detta.

Läs mer

Inbjudan till årsmöte den 13 mars 2016

Vänortsföreningen Jönköping-Bangladesh

Nu är det dags för årsmöte igen!

Tid: Söndagen den 13 mars 2016 kl. 15.00
Plats: Kristinagården, Ö Storgatan 43, Jönköping

Program

  • Årsmötesförhandlingar
  • Monica Erwer från Svalorna Indien/Bangladesh informerar om ACCESS-projektet som vi stödjer
  • Servering till självkostnadspris

Varmt välkomna!

Budet på tomten blev 1000 kr

tomteVänortsföreningen Jönköping-Bangladesh har fått denna charmiga tomte, tillverkad av AnneMarie Palm, som tillhör hantverksgruppen Gyllene Hinden i Hindås. Tomten är ca 60 cm lång.

Avsikten med gåvan var att den skulle bidra till vårt projekt i Bangladesh. TOMTEN KAN ALLTSÅ BLI DIN!

Högsta budet på Tomten blev 1000 kr! Grattis till vinnaren Anna Malmström!

Medlemmar på resa i Bangladesh

Elisabeth och Lennart Kilander webTvå medlemmar, Lennart och Elisabeth Kilander, som under året besökt Bangladesh, bjöds in till styrelsemötet i början på oktober. Vi fick en målande beskrivning av deras upplevelser. De berättade om östra delarna och stränderna där, myllret i Dhaka, men det som gjort störst intryck på dem var besöket hos Bröderna i Mymensingh. Det bestående minnet av landet var alla vänliga och hjälpsamma människor.

Dela lika – stöd byggandet av SUS Utbildnings- och Resurscentrum

Ännu en sommar har kommit och gått och kvällarna har blivit mörkare och längre. Det är nu mittemellan midsommar och midvinter, en tid att minnas det som varit och planera för tiden som ligger framför.

Begum Rokeya

Begum Rokeya vår värderade samarbetspartner i Bangladesh sedan snart 25 år, skrev ett brev till oss om just detta, om verksamheten, som under hennes ledning byggts upp, och om sin dröm inför framtiden.

Så här skriver Begum Rokeya om DREAM – Developmnet of Resources by Enchancing Academic Management; Vädjan om stöd till planerat Utbildnings – och Resurscentrum vid SUS:

Läs mer

Verksamhetsberättelse 2014

Ur avslutningen på verksamhetsberättelsen:

Det finns fortfarande länder i världen som inte är kapabla att skydda sina svagaste och mest utsatta medborgare. Eller ännu värre – man har ingen uttalad vilja att göra det. Kvinnor är en oerhört utsatt grupp och arbetet med ACCESS är en rörelse i rätt riktning. Vänortsföreningen har under 35 års tid satsat på att stärka kvinnors rätt i samhället bl a genom REFLECT-metoden. Om vi jämför förr med nu är skillnaden inte mikroskopisk, som man kanske kan tro, utan väl synlig. Ett stort antal människor är dock fortfarande omedvetna om sin usla situation, de vet inte ens vad mänskliga rättigheter är. Hur ska de då kunna kräva rättvisa?

Vi har alla ett ansvar!

 

Verksamhetsberättelse 2014

Dela lika – hösten 2014

Bästa Vänortsmedlem!

Höst igen! Ett årstidsbyte som kan betyda mycket för människor i Bangladesh. Dela lika-gåvor bygger rättvisa, skapar bättre livsbetingelser, ökar jämställdheten och tänder hopp, i en ibland, hopplös tillvaro.


Nastika

5-åriga Sastika är en flicka som fått hjälp och vård på SUS sjukhus i Netrakona. Ett stort ögonblick i livet är när ett barn föds och så var det också för familjen Goshy när Sastika kom till världen. Sastikas mamma hade dock haft en del komplikationer under sin graviditet vilket medförde att Sastika föddes tidigare än planerat. Hennes sätt att gråta i samband med födelsen skilde sig väsentligt från andra barns och som en omedelbar åtgärd behandlades hon då med syrgas.

Efter en och en halv månad visade Sastika tydliga tecken på en CP-skada – musklerna förlorade sin spänst och det blev omöjligt att amma henne. Föräldrarna besökte flera läkare med förhoppning om hjälp men dessa besök gav inte några märkbara resultat.

Vid ett av SUS allmänna informationsmöte fick SUS personal vetskap om Sastikas situation och hon skrevs in som patient. Hon hade då tydliga svårigheter att hålla balansen och kunde inte styra sina armar eller sitta utan stöd. En fantastisk förändring har nu skett genom SUS arbete med habilitering och genom familjens egna regelbundna ansträngningar med träning.

Nu kan Sastika klara vanliga aktiviteter på egen hand, ja, hon t o m deltar i danstävlingar. Hon har dessutom lyckats vinna några av dem vilket självklart inspirerar andra barn med liknande funktionshinder. Sastika är fortfarande under SUS kontroll eftersom hon kan få krampanfall då och då. Hon kommer nu att gå i en vanlig skola och redan drömmer hon om att bli sjukgymnast i framtiden!

Vi hoppas verkligen att Sastikas dröm blir verklighet. Detta är bara ett exempel på vad som uträttas på SUS sjukhus och som Vänortsföreningen bidrar till.

Nytt beslut i styrelsen

SUS behöver utrustning till sitt sjukhus och vi kommer att bidra med ca 25 000 SEK för att de ska kunna köpa in följande:

  • Mätinstrument för olika biokemiska tester
  • EKG-utrustning
  • Blödningshämmare vid operation
  • En monitor för kontroll av blodtryck, temperatur, puls, syretillgång m m
  • Olika typer av bollar för träning av funktionshindrade

Vårt postgiro är 441 76 45 -1. Ge gärna en extra gåva!                                  

Med vänlig hälsning
Styrelsen

Riad fick hjälp genom SUS

Robin Riad Ahmed

Robin ”Riad” Ahmed

Genom Shilpi, som är ansvarig för SUS habiliteringsverksamheten i Netrakona har vi fått en hälsning från 2-årige Robin Ahmed som får sin träning där.

Robin, som kallas Riad, föddes i Mirpur i Dhaka och var sina föräldrars första barn. Redan vid sex månaders ålder uppfattade hans mamma Beauty att han inte utvecklades som andra barn. Han kunde inte hålla sitt huvud upprätt och han hade svårt att röra sig. Efter att familjen hade konsulterat en barnläkare fick de beskedet att Riad hade drabbats av Cerebral Pares som följd av en hjärnskada under förlossningen. Och nu behövde han träning och terapi. Han fick behandling under några dagar i Dhaka, men där kunde de inte fortsätta träningen och mamma Beauty visste inte hur hon skulle hantera sin lille pojke.

Riads morfar bor i byn Mojlispur i Netrakona, och dit flyttade nu Beauty och lille Riad. Beauty tog kontakt med SUS och Riad blev inskriven vid kliniken och får nu sin habilitering där.

I Riads journal antecknades följande den 29 januari 2014: ”När Riad kom till kliniken kunde han inte sitta och han kunde inte gripa med sina händer. Det enda han kunde säga var mamma och pappa. Nu kan han sitta utan stöd. Han kan förflytta sig något sittande. Han griper efter saker. Han kan identifiera familjemedlemmarna och han förstår bra.”

Riads mamma inser att det enda sättet att hjälpa Riad att utvecklas är genom träning. Så hon kommer regelbundet till kliniken, där hon också får utbildning och råd om hur hon ska fortsätta träningen i hemmet. Beauty hoppas och tror att Riad om fem år ska kunna förflytta sig och prata och börja skolan.