Riad fick hjälp genom SUS

Robin Riad Ahmed

Robin ”Riad” Ahmed

Genom Shilpi, som är ansvarig för SUS habiliteringsverksamheten i Netrakona har vi fått en hälsning från 2-årige Robin Ahmed som får sin träning där.

Robin, som kallas Riad, föddes i Mirpur i Dhaka och var sina föräldrars första barn. Redan vid sex månaders ålder uppfattade hans mamma Beauty att han inte utvecklades som andra barn. Han kunde inte hålla sitt huvud upprätt och han hade svårt att röra sig. Efter att familjen hade konsulterat en barnläkare fick de beskedet att Riad hade drabbats av Cerebral Pares som följd av en hjärnskada under förlossningen. Och nu behövde han träning och terapi. Han fick behandling under några dagar i Dhaka, men där kunde de inte fortsätta träningen och mamma Beauty visste inte hur hon skulle hantera sin lille pojke.

Riads morfar bor i byn Mojlispur i Netrakona, och dit flyttade nu Beauty och lille Riad. Beauty tog kontakt med SUS och Riad blev inskriven vid kliniken och får nu sin habilitering där.

I Riads journal antecknades följande den 29 januari 2014: ”När Riad kom till kliniken kunde han inte sitta och han kunde inte gripa med sina händer. Det enda han kunde säga var mamma och pappa. Nu kan han sitta utan stöd. Han kan förflytta sig något sittande. Han griper efter saker. Han kan identifiera familjemedlemmarna och han förstår bra.”

Riads mamma inser att det enda sättet att hjälpa Riad att utvecklas är genom träning. Så hon kommer regelbundet till kliniken, där hon också får utbildning och råd om hur hon ska fortsätta träningen i hemmet. Beauty hoppas och tror att Riad om fem år ska kunna förflytta sig och prata och börja skolan.

Berättelsen om Mobin

Mobin

Mobin är 2 år gammal. Han är född i Dhaka och är enda barnet i familjen. Han har en CP-skada som mamman upptäckte när han var 5 månader då det visade sig att han hade svårt att röra sig och sitta upprätt. En specialist konstaterade att han fått en hjärnskada vid förlossningen. Han fick några dagars träning på ett center i Dhaka – men inte tillräckligt. Hans mamma flyttade då hem till sitt föräldrahem i Netrakona och sökte kontakt med SUS där Mobin fick hjälp.

I början av året hade Mobin svårt att sitta själv och att hålla saker i sina händer. De enda ord han kunde säga var mamma och pappa. Efter 10 månaders träning kan Mobin nu sitta själv, röra sig långsamt och hålla i saker utan att tappa dem. Han känner också igen personer och förstår vad man säger till honom. Regelbunden träning på både kliniken och hemma har gett resultat. Mobins mamma tror att om han får träning framöver kan han kanske både springa och tala om 5 år och förhoppningsvis börja skolan.

Rapport från SUS Handikapprojekt

I Vänortsföreningen Jönköping-Bangladesh inriktar vi oss i nuläget på att bistå människor med funktionshinder genom organisationen SUS* i Netrakona District i landets norra del. Här har vi fått lite ny information därifrån.


Kvinna med barn

SUS har sedan 1986 arbetat för att förbättra den socioekonomiska statusen för människor som lever i fattigdom och utanförskap. SUS arbetar på regional nivå och utifrån ett rättighetsbaserat synsätt för att utsatta och marginaliserade kvinnor, barn, ungdomar och personer med funktionshinder ska kunna integreras i samhället och leva där med värdighet och under rättvisa förhållanden. Läs mer

Tonmoys nya liv

I denna månads rapport från SUS får vi ytterligare ett exempel på hur SUS arbeta kan förändra människors liv.

Det är varje förälders önskan att se ett friskt barn leka i sitt hem på ett livfullt och glatt sätt. Att varje hörn av hemmet är fyllt av glädje genom barnet. Sådana drömmar fanns hos Tapan Sarker och Durga Rani Sarker.

De bor i Ngaraområdet i Netrakonadistriktet i Bangladesh. De levde i ett lyckligt äktenskap och Durga blev gravid. Men hennes förlossning var mycket svår och utdragen. Det fick till följd att Tonmoy kom till världen med en CP-skada. Han är nu 28 månader.

Tonmoy med sin mamma

Tonmoy med sin mamma

Tapan deltog i ett torgmöte lett av SUS handikappsektion och fick därigenom klart för sig att hans barn var CP-skadat. Hk-personal från SUS kom hem till Tapan, såg Tonmoys problem och skrev in honom som klient hos SUS. Vid inskrivningen kunde Tonmoy inte röra sig, saliv rann från munnen och han skelade.

SUS-personal har gett Tonmoy speciell träning sedan 2012. Hans mamma har kommit
regelbundet med honom till den stationära kliniken. På annan tid har SUS hk-sektion
dessutom sett till att mamman fått lära sig hur hon själv kan träna sitt barn. Den
regelbundna träningen har åstadkommit betydande förändringar hos Tonmoy. Nu kan han
röra sig, kan sitta utan hjälp och ropa på sin mamma och pappa.

Tapan Sarker och Durga Rani Sarker tycker att SUS hk-sektion har gett deras son ett nytt liv och de är mycket tacksamma.

Rubels historia

Rubel är son till Mukhlechh Mia och Hamida Akter i byn Paharpur som ligger i Atapara i distriktet Netrakona. Rubel är äldst i en syskonskara som består av fyra flickor och en pojke. Hans mor födde honom efter tolv års äktenskap.

Rubel med benprotesVid födseln upptäckte man att han saknade det ena benet nedanför knäet. Hans föräldrar chockades svårt av detta och grannarna lade skulden på mamman, eftersom hon hade hållit på med något slags klipparbete under en solförmörkelse.

Föräldrarna kontaktade olika läkare och kvacksalvare men fick inte något positivt resultat. En dag fick de höra att SUS arbetar med denna fråga. Deras dröm var att sonen skulle få utbildning. Rubels mamma tog kontakt med SUS-kontoret och SUS personal registrerade honom som klient. Personalen meddelade föräldrarna att man skulle kommunicera med olika organisationer för att få fram en lämplig protes.

När Rubel hade kommit upp i klass 8 återkom familjen till SUS-kontoret. Med hjälp av organisationen CDD kunde personal på SUS förse Rubel med en protes, vilket skedde 28 augusti 2012.

Rubel kan nu gå normalt. Familjen är mycket lycklig och mycket tacksam mot SUS.

Vi lever på andras bekostnad

Sveriges Radio har rapporterat och publicerat en artikel om de dåliga villkoren i textilfabrikerna i Bangladesh. Det är ju inget nytt, men det är verkligen frustrerande och fruktansvärt att västerländska företag gör stora vinster, delvis tack vara att textilarbetarna är underbetalda. H&M tjänar 7 mijlarder andra kvartalet i år. En textilarbetare kan ha så låg lön som 270 kr i månaden.