Dela Lika – Våren 2019

Bästa Vänortsmedlem!

Ljuset kommer tillbaka, det är snart vårdagjämning och dags att dela lika.
I år är det ett jubileumsår för Vänortsföreningen, som har funnits och verkat i 40 år. Vid ett sådant tillfälle är det naturligt att blicka både framåt och bakåt. Läs mer

Så nu när jag sitter och skriver det här går mina tankar till det första Dela-lika-brevet jag skrev. Det var på våren 1997. Jag befann mig i en mycket pressad situation då, på sjukhus med vår nyopererade och svårt sjuka dotter. Men jag tog poeten Alf Henrikson till hjälp och knåpade ändå ihop ett brev. Så här började det.

”Solen ler och regnet gråter.
Vinden kysser sippans knopp.
Gräsets rötter känner hopp.
All naturen andas åter.
Våren gör sitt sprinterlopp.”
För oss medlemmar i Vänortsföreningen är våren och vårdagjämningen förknippade med Dela-lika-dagen.
Dagen när vi kan dela med oss till våra medmänniskor i Bangladesh.”

När jag skrev det där första brevet hade jag aldrig varit i Bangladesh, och kunde inte, utifrån egen erfarenhet, uttala mig om behoven som fanns och finns där. Men jag förstod att min lilla insats ändå gjorde en gnutta skillnad, och att Vänortsföreningen gjorde det bästa möjliga av den.

Nu, 22 år senare, har jag gjort tre resor dit, resor som gjort outplånliga intryck och för alltid placerat Bangladesh i ett särskilt rum i mitt hjärta.

Jag fortsätter att citera Alf Henrikson ur brevet från 1997:
”Världen har blivit så liten i år
och resorna lätta och många.
Det är bara när man är ute och går
som avstånden verkar så långa.”

Det är fortfarande långt till Bangladesh, men världen har onekligen krympt, och andras nöd kommer otäckt nära.

Naturkatastroferna, den politiska oron, t extilarbetarna i Dhaka, som får betala priset, ibland med sina liv, för våra billiga kläder, rohingyerna i flyktinglägren i Cox’s Bazar, allt och alla  kommer rakt in i våra vardagsrum genom teven och tidningarna. Tillsammans med problemen i vårt eget land, tiggarna utanför ICA, personal som varslas, bedrägerier och klimathot. Ibland blir det nästan för mycket.

Men ändå…

”I hela mitt långa liv haver jag
erhållit middag varenda dag.
Gå till sängs varje dag har jag kunnat
vilket inte är alla förunnat.”

Så nog har vi väl råd att dela dagsinkomsten denna vårdagjämning med någon, för vilken det dagliga brödet inte är en självklarhet? Eller, som det också står skrivet, människan lever icke av bröd allenast, för i Bangladesh är det förstås riset som är basfödan.

Det känns bra att dela lika när vi vet vart pengarna går, och f ör mig känns det extra bra, att vi i Vänortsföreningen sedan 2011 specifikt stöder SUS verksamhet för barn och vuxna med funktionshinder.

Jag har själv levt med funktionshinder i familjen, så jag vet en del om hur det kan vara, glädjen, sorgen och kampen.

Funkis-föräldrar måste slåss som tigrar för sina barns rättigheter, även här i vårt land, där vi har tillgång till sjukvård, habilitering och rehabilitering. Och jag förfäras när jag tänker på hur det kan vara för föräldrar i Bangladesh, när något går på tok och deras barn inte utvecklas normalt. I ett land där man som förälder inte känner till några rättigheter alls, och där mammorna ofta får skulden för funktionshindret, det är hon som har ådragit sig förbannelse från högre makter! Människor med funktionshinder är de mest utsatta och försummade i samhället där.

Men så finns, som ett positivt exempel, och till hjälp och stöd för många, SUS Klinik i Netrakona. Som bedriver uppsökande verksamhet för att nå barn och vuxna med fysiska och psykiska funktionshinder, somliga hålls kanske gömda i hemmet. Som ger information, inte minst för att utrota vidskepliga föreställningar, och erbjuder habilitering, rehabilitering, operationer och hjälpmedel. Människor med gomspalt, klumpfot  och andra funktionshinder får tack vare dessa insatser  en chans till ett värdigt liv.

Själv har jag med egna ögon sett Shilpi och hennes medarbetare arbeta med barnen med CP-skador och utbilda föräldrarna för att regelbundet kunna följa upp träningen i hemmet. De vet vad de sysslar med, de ser barnen och följer deras utveckling.

SUS – Sabalamby Unnayan Samity betyder, översatt till svenska ”Hjälp till Självhjälp”, och organisationens motto är ”Ett värdigt liv för alla”.
Det är också målet för vårt arbete i Vänortsföreningen!

Tack på förhand för din gåva!

Clary Mörtsell

Dela Lika – Höstdagjämningen den 23 september 2018

Bästa Vänortsmedlem!

Vilken sommar vi har haft i år! Tidig, varm och lång, även om det kändes som om hösten smög sig in redan i augusti. Kvällarna blir mörkare och helt plötsligt är vi där igen – det är höstdagjämning.

Den 23 september är natt och dag (nästan) lika långa överallt på Jorden. Sedan blir dagarna kortare och kortare i vårt land och vi får börja tänka på att plocka fram långkalsonger och vantar och förbereda oss för vintern. Läs mer

Dela lika – Höstdagjämningen 22 september 2016

”I have a dream…” sa Martin Luther King för 53 år sedan. Förra året fick vi höra att Rokeya ville starta ett DREAM-projekt inom organisationen SUS – i detta fall en kursgård för att ta emot anställda från andra organisationer som vill ta del av SUS arbetssätt. SUS skulle genom detta få en egen inkomstkälla. Vänortsföreningen bidrog med 37 000:- till drömprojektet. HUR HAR DET GÅTT?

Efter att alla tillstånd blivit klara påbörjades arbetet den 19 mars. Nya byggnormer försenade arbetet i starten men nu är första våningens väggar under uppbyggnad. Vi följer detta med intresse.tegelhus under uppbyggnad

Att SUS har en kunskapsbank att ösa ur förstår vi när vi tar del av deras strategiska plan för 2016-2020 där 29 olika projekt redovisas med mål och handlingsplaner. En del av projekten är självbärande andra har inhemska eller utländska stödgrupper.

Trettio års erfarenheter finns också samlat i organisationen som hela tiden gjort djupdykningar i sin verksamhet för att hitta de bästa sätten att bistå människor i deras dilemman.

It is not the longitude nor the latitude but in the attitude

…kunde vi läsa på en skylt vid ett besök i Bangladesh. Och det är precis vad det handlar om i det vi nu ger stöd till – barn och vuxna med olika funktionshinder – och som det fortsättningsvis stod på skylten…

Varhelst i världen människor med handikapp föds är de medlemmar i vår stora familj och behöver kärlek, omsorg och hjälp.

Din dela lika-gåva går oavkortat till …
DE FUNKTIONSHINDRADES DRÖM – ATT BLI HJÄLPTA och få möjlighet till ett värdigt liv.

Vi i styrelsen hoppas på ert fortsatta stöd. Vårt postgiro är 441 76 45 -1.

Med vänlig hälsning 
Styrelsen

Dela lika – Vårdagjämningen den 20 mars 2016

Naturens livskrafter väcks på nytt när ljuset och värmen kommer åter. Förhoppningsvis kan Vänortsföreningens stöd till funktionshindrade i Bangladesh väcka livskraften hos dem som genom sitt handikapp förlorat tron på sin egen eller sitt barns framtid. Den berättelse som finns i detta dela lika-brev är kanske ett exempel på detta.

Läs mer

Dela lika – stöd byggandet av SUS Utbildnings- och Resurscentrum

Ännu en sommar har kommit och gått och kvällarna har blivit mörkare och längre. Det är nu mittemellan midsommar och midvinter, en tid att minnas det som varit och planera för tiden som ligger framför.

Begum Rokeya

Begum Rokeya vår värderade samarbetspartner i Bangladesh sedan snart 25 år, skrev ett brev till oss om just detta, om verksamheten, som under hennes ledning byggts upp, och om sin dröm inför framtiden.

Så här skriver Begum Rokeya om DREAM – Developmnet of Resources by Enchancing Academic Management; Vädjan om stöd till planerat Utbildnings – och Resurscentrum vid SUS:

Läs mer

Dela lika – hösten 2014

Bästa Vänortsmedlem!

Höst igen! Ett årstidsbyte som kan betyda mycket för människor i Bangladesh. Dela lika-gåvor bygger rättvisa, skapar bättre livsbetingelser, ökar jämställdheten och tänder hopp, i en ibland, hopplös tillvaro.


Nastika

5-åriga Sastika är en flicka som fått hjälp och vård på SUS sjukhus i Netrakona. Ett stort ögonblick i livet är när ett barn föds och så var det också för familjen Goshy när Sastika kom till världen. Sastikas mamma hade dock haft en del komplikationer under sin graviditet vilket medförde att Sastika föddes tidigare än planerat. Hennes sätt att gråta i samband med födelsen skilde sig väsentligt från andra barns och som en omedelbar åtgärd behandlades hon då med syrgas.

Efter en och en halv månad visade Sastika tydliga tecken på en CP-skada – musklerna förlorade sin spänst och det blev omöjligt att amma henne. Föräldrarna besökte flera läkare med förhoppning om hjälp men dessa besök gav inte några märkbara resultat.

Vid ett av SUS allmänna informationsmöte fick SUS personal vetskap om Sastikas situation och hon skrevs in som patient. Hon hade då tydliga svårigheter att hålla balansen och kunde inte styra sina armar eller sitta utan stöd. En fantastisk förändring har nu skett genom SUS arbete med habilitering och genom familjens egna regelbundna ansträngningar med träning.

Nu kan Sastika klara vanliga aktiviteter på egen hand, ja, hon t o m deltar i danstävlingar. Hon har dessutom lyckats vinna några av dem vilket självklart inspirerar andra barn med liknande funktionshinder. Sastika är fortfarande under SUS kontroll eftersom hon kan få krampanfall då och då. Hon kommer nu att gå i en vanlig skola och redan drömmer hon om att bli sjukgymnast i framtiden!

Vi hoppas verkligen att Sastikas dröm blir verklighet. Detta är bara ett exempel på vad som uträttas på SUS sjukhus och som Vänortsföreningen bidrar till.

Nytt beslut i styrelsen

SUS behöver utrustning till sitt sjukhus och vi kommer att bidra med ca 25 000 SEK för att de ska kunna köpa in följande:

  • Mätinstrument för olika biokemiska tester
  • EKG-utrustning
  • Blödningshämmare vid operation
  • En monitor för kontroll av blodtryck, temperatur, puls, syretillgång m m
  • Olika typer av bollar för träning av funktionshindrade

Vårt postgiro är 441 76 45 -1. Ge gärna en extra gåva!                                  

Med vänlig hälsning
Styrelsen

Dela lika – hösten 2013

Bästa Vänortsmedlem!

Med hela kroppen full av sommarvärme får vi nu ta steget in i hösten. Mörkret tar över mer och mer av dagens ljus och just den 22 september är det oavgjort, d v s mörker och ljus delas lika över världen. Detta är en dag som du kan vara med och påverka livet för någon eller några människor i Bangladesh. ”Livet är icke, det bygges”.

Helena Thorfinn, som arbetat många år i Bangladesh och är författare till boken ”Innan Floden Tar Oss”, har skrivit höstens dela lika-brev.


Det som slog mig när jag kom ut i byarna i Bangladesh var hur fattigdomen manifesterade sig i avsaknaden av saker. Man ägde nästan ingenting. Ett plåtskåp fanns i bästa fall där man förvarade några grytor, någon extra sjal och barnens skolböcker. Det var allt. Jag minns att jag omedvetet tänkte, ja, men sedan har de ju sina grejer i den där ladan. Men i ladan stod en ensam ko och tuggade på några tappar hö, så där fanns inte heller några saker. Långsamt insåg jag att saker ja, prylar inte fyllde några garderober eller skåp, familjerna jag besökte ägde inte mycket mer än kläderna på kroppen och några spruckna koppar och fat. Så ser fattigdomen ut, rent konkret. Det är tomt där många i Sverige har det fullt.

 

Min roman ”Innan Floden Tar Oss” handlar om ojämlikhet. Om vad det gör med oss som människor att leva i extremt ojämlika samhällen. För min bestämda uppfattning är att det förändrar oss; på det privata planet, i våra relationer till människor omkring oss, inom oss. Och ojämlikhet gör också något rent nationalekonomiskt. Forskningen visar att ojämlika samhällen är sämre att leva i, även om man har turen att födas på toppen. Hälsan blir sämre, man lever otryggare, dör tidigare och hela livskvaliteten är sämre i ojämlika samhällen. Dessutom blir man sur över småsaker och börjar behandla sina medmänniskor som föremål och får svårt med avslappnade relationer både uppåt och nedåt i hierarkierna. Om allt detta handlar min roman, som utspelar sig i Bangladesh.

 

Och därför finns det bara en väg att gå som är bra för oss, globalt, lokalt och privat

 

– att dela lika.

Hälsningar Helena Thorfinn

Dela lika – hösten 2012

Bästa Vänortsmedlem!

Snart är skogen en symfoni av höstens sprakande färger och förhoppningsvis kanske brittsommar-solen belyser prakten. Våra årstidsskiftningar är exotiska för våra bengaliska vänner precis som mycket är exotiskt för oss i deras land. I höstens dela lika-brev delar Monica och Mats Aldrin med sig, i text och bild, av sina upplevelser vid mötet med landet Bangladesh.

Ni får även ett intressant boktips ”Innan floden tar oss” författad av Helena Thorfinn. Clary Mörtsell recenserar boken.

Men först: Om du glömt betala din medlemsavgift ger vi dig en påminnelse genom att låta medlemskortet sitta kvar på PG-blanketten. Du behövs! VIKTIGT ATT DU SKRIVER DITT NAMN på medlemsinbetalningen. Vi får fortfarande anonyma inbetalningar. Melemsavgiften är 100:-, för 2 eller flera 150:- och för föreningar 150:-. Vårt PG är 441 76 45-1.