Välkommen på årsmöte 2014

Välkommen på årsmöte med Vänortsföreningen Jönköping-Bangladesh

Tid: Lördagen den 15 mars 2014  kl. 15.00
Plats: Kristinagården, Ö Storgatan 43, Jönköping

Program

  • Årsmötesförhandlinga
  • Amar Shonar Bangladesh i bild och musik
  • Servering till självkostnadspris

Varmt välkomna!

 

Berättelsen om Mobin

Mobin

Mobin är 2 år gammal. Han är född i Dhaka och är enda barnet i familjen. Han har en CP-skada som mamman upptäckte när han var 5 månader då det visade sig att han hade svårt att röra sig och sitta upprätt. En specialist konstaterade att han fått en hjärnskada vid förlossningen. Han fick några dagars träning på ett center i Dhaka – men inte tillräckligt. Hans mamma flyttade då hem till sitt föräldrahem i Netrakona och sökte kontakt med SUS där Mobin fick hjälp.

I början av året hade Mobin svårt att sitta själv och att hålla saker i sina händer. De enda ord han kunde säga var mamma och pappa. Efter 10 månaders träning kan Mobin nu sitta själv, röra sig långsamt och hålla i saker utan att tappa dem. Han känner också igen personer och förstår vad man säger till honom. Regelbunden träning på både kliniken och hemma har gett resultat. Mobins mamma tror att om han får träning framöver kan han kanske både springa och tala om 5 år och förhoppningsvis börja skolan.

 

Rapport från SUS Handikapprojekt

I Vänortsföreningen Jönköping-Bangladesh inriktar vi oss i nuläget på att bistå människor med funktionshinder genom organisationen SUS* i Netrakona District i landets norra del. Här har vi fått lite ny information därifrån.


Kvinna med barn

SUS har sedan 1986 arbetat för att förbättra den socioekonomiska statusen för människor som lever i fattigdom och utanförskap. SUS arbetar på regional nivå och utifrån ett rättighetsbaserat synsätt för att utsatta och marginaliserade kvinnor, barn, ungdomar och personer med funktionshinder ska kunna integreras i samhället och leva där med värdighet och under rättvisa förhållanden. Läs mer

 

Dela lika – hösten 2013

Bästa Vänortsmedlem!

Med hela kroppen full av sommarvärme får vi nu ta steget in i hösten. Mörkret tar över mer och mer av dagens ljus och just den 22 september är det oavgjort, d v s mörker och ljus delas lika över världen. Detta är en dag som du kan vara med och påverka livet för någon eller några människor i Bangladesh. ”Livet är icke, det bygges”.

Helena Thorfinn, som arbetat många år i Bangladesh och är författare till boken ”Innan Floden Tar Oss”, har skrivit höstens dela lika-brev.


Det som slog mig när jag kom ut i byarna i Bangladesh var hur fattigdomen manifesterade sig i avsaknaden av saker. Man ägde nästan ingenting. Ett plåtskåp fanns i bästa fall där man förvarade några grytor, någon extra sjal och barnens skolböcker. Det var allt. Jag minns att jag omedvetet tänkte, ja, men sedan har de ju sina grejer i den där ladan. Men i ladan stod en ensam ko och tuggade på några tappar hö, så där fanns inte heller några saker. Långsamt insåg jag att saker ja, prylar inte fyllde några garderober eller skåp, familjerna jag besökte ägde inte mycket mer än kläderna på kroppen och några spruckna koppar och fat. Så ser fattigdomen ut, rent konkret. Det är tomt där många i Sverige har det fullt.

 

Min roman ”Innan Floden Tar Oss” handlar om ojämlikhet. Om vad det gör med oss som människor att leva i extremt ojämlika samhällen. För min bestämda uppfattning är att det förändrar oss; på det privata planet, i våra relationer till människor omkring oss, inom oss. Och ojämlikhet gör också något rent nationalekonomiskt. Forskningen visar att ojämlika samhällen är sämre att leva i, även om man har turen att födas på toppen. Hälsan blir sämre, man lever otryggare, dör tidigare och hela livskvaliteten är sämre i ojämlika samhällen. Dessutom blir man sur över småsaker och börjar behandla sina medmänniskor som föremål och får svårt med avslappnade relationer både uppåt och nedåt i hierarkierna. Om allt detta handlar min roman, som utspelar sig i Bangladesh.

 

Och därför finns det bara en väg att gå som är bra för oss, globalt, lokalt och privat

 

– att dela lika.

Hälsningar Helena Thorfinn

 

SUS genomförde kostnadsfri operation

Möjligheten till kostnadsfri operation av kluven läpp och gom erbjöds den 14-15 februari av SUS i Netrakona. Vid detta tillfälle opererades tre barn med assistans av handikappssektionens personal inom SUS. Barnen, som fick denna möjlighet, heter Navia, 2 år, Suhana Begum, 6 år och Lavib, 2 år.

Pojke som ska få läppen opererad

Barn i behov av operationFöräldrarna till dessa barn berättade att byborna tidigare både kritiserat och ignorerat dem på grund av barnens utseende. De är därför mycket glada och tacksamma att deras barn nu ser ut som andra barn.

 

Tonmoys nya liv

I denna månads rapport från SUS får vi ytterligare ett exempel på hur SUS arbeta kan förändra människors liv.

Det är varje förälders önskan att se ett friskt barn leka i sitt hem på ett livfullt och glatt sätt. Att varje hörn av hemmet är fyllt av glädje genom barnet. Sådana drömmar fanns hos Tapan Sarker och Durga Rani Sarker.

De bor i Ngaraområdet i Netrakonadistriktet i Bangladesh. De levde i ett lyckligt äktenskap och Durga blev gravid. Men hennes förlossning var mycket svår och utdragen. Det fick till följd att Tonmoy kom till världen med en CP-skada. Han är nu 28 månader.

Tonmoy med sin mamma

Tonmoy med sin mamma

Tapan deltog i ett torgmöte lett av SUS handikappsektion och fick därigenom klart för sig att hans barn var CP-skadat. Hk-personal från SUS kom hem till Tapan, såg Tonmoys problem och skrev in honom som klient hos SUS. Vid inskrivningen kunde Tonmoy inte röra sig, saliv rann från munnen och han skelade.

SUS-personal har gett Tonmoy speciell träning sedan 2012. Hans mamma har kommit
regelbundet med honom till den stationära kliniken. På annan tid har SUS hk-sektion
dessutom sett till att mamman fått lära sig hur hon själv kan träna sitt barn. Den
regelbundna träningen har åstadkommit betydande förändringar hos Tonmoy. Nu kan han
röra sig, kan sitta utan hjälp och ropa på sin mamma och pappa.

Tapan Sarker och Durga Rani Sarker tycker att SUS hk-sektion har gett deras son ett nytt liv och de är mycket tacksamma.

 

Rubels historia

Rubel är son till Mukhlechh Mia och Hamida Akter i byn Paharpur som ligger i Atapara i distriktet Netrakona. Rubel är äldst i en syskonskara som består av fyra flickor och en pojke. Hans mor födde honom efter tolv års äktenskap.

Rubel med benprotesVid födseln upptäckte man att han saknade det ena benet nedanför knäet. Hans föräldrar chockades svårt av detta och grannarna lade skulden på mamman, eftersom hon hade hållit på med något slags klipparbete under en solförmörkelse.

Föräldrarna kontaktade olika läkare och kvacksalvare men fick inte något positivt resultat. En dag fick de höra att SUS arbetar med denna fråga. Deras dröm var att sonen skulle få utbildning. Rubels mamma tog kontakt med SUS-kontoret och SUS personal registrerade honom som klient. Personalen meddelade föräldrarna att man skulle kommunicera med olika organisationer för att få fram en lämplig protes.

När Rubel hade kommit upp i klass 8 återkom familjen till SUS-kontoret. Med hjälp av organisationen CDD kunde personal på SUS förse Rubel med en protes, vilket skedde 28 augusti 2012.

Rubel kan nu gå normalt. Familjen är mycket lycklig och mycket tacksam mot SUS.

 

Firande av internationella ”White-cane day” (Vita-käpp dagen)

Internationella White-cane day firades i Netrakona distrikt i Bangladesh den 15 oktober 2012. Olika program genomfördes, program som planerats tillsammans av myndigheterna och tre olika organisationer, bland annat SUS.

Dagens slogan var ”Den vita käppen är de synskadades ögon”. Ett seminarium om synskadades situation hölls i myndigheternas lokaler efter en livfull demonstration genom staden. Tal hölls av företrädare inom kommunledningen och hälsomyndigheten. Shilpi, SUS coordinator, höll ett anförande om dagens tema och synskadades situation. Många inbjudna gäster deltog i ceremonin.