Dela Lika – Våren 2019

Bästa Vänortsmedlem!

Ljuset kommer tillbaka, det är snart vårdagjämning och dags att dela lika.
I år är det ett jubileumsår för Vänortsföreningen, som har funnits och verkat i 40 år. Vid ett sådant tillfälle är det naturligt att blicka både framåt och bakåt. Läs mer

Så nu när jag sitter och skriver det här går mina tankar till det första Dela-lika-brevet jag skrev. Det var på våren 1997. Jag befann mig i en mycket pressad situation då, på sjukhus med vår nyopererade och svårt sjuka dotter. Men jag tog poeten Alf Henrikson till hjälp och knåpade ändå ihop ett brev. Så här började det.

”Solen ler och regnet gråter.
Vinden kysser sippans knopp.
Gräsets rötter känner hopp.
All naturen andas åter.
Våren gör sitt sprinterlopp.”
För oss medlemmar i Vänortsföreningen är våren och vårdagjämningen förknippade med Dela-lika-dagen.
Dagen när vi kan dela med oss till våra medmänniskor i Bangladesh.”

När jag skrev det där första brevet hade jag aldrig varit i Bangladesh, och kunde inte, utifrån egen erfarenhet, uttala mig om behoven som fanns och finns där. Men jag förstod att min lilla insats ändå gjorde en gnutta skillnad, och att Vänortsföreningen gjorde det bästa möjliga av den.

Nu, 22 år senare, har jag gjort tre resor dit, resor som gjort outplånliga intryck och för alltid placerat Bangladesh i ett särskilt rum i mitt hjärta.

Jag fortsätter att citera Alf Henrikson ur brevet från 1997:
”Världen har blivit så liten i år
och resorna lätta och många.
Det är bara när man är ute och går
som avstånden verkar så långa.”

Det är fortfarande långt till Bangladesh, men världen har onekligen krympt, och andras nöd kommer otäckt nära.

Naturkatastroferna, den politiska oron, t extilarbetarna i Dhaka, som får betala priset, ibland med sina liv, för våra billiga kläder, rohingyerna i flyktinglägren i Cox’s Bazar, allt och alla  kommer rakt in i våra vardagsrum genom teven och tidningarna. Tillsammans med problemen i vårt eget land, tiggarna utanför ICA, personal som varslas, bedrägerier och klimathot. Ibland blir det nästan för mycket.

Men ändå…

”I hela mitt långa liv haver jag
erhållit middag varenda dag.
Gå till sängs varje dag har jag kunnat
vilket inte är alla förunnat.”

Så nog har vi väl råd att dela dagsinkomsten denna vårdagjämning med någon, för vilken det dagliga brödet inte är en självklarhet? Eller, som det också står skrivet, människan lever icke av bröd allenast, för i Bangladesh är det förstås riset som är basfödan.

Det känns bra att dela lika när vi vet vart pengarna går, och f ör mig känns det extra bra, att vi i Vänortsföreningen sedan 2011 specifikt stöder SUS verksamhet för barn och vuxna med funktionshinder.

Jag har själv levt med funktionshinder i familjen, så jag vet en del om hur det kan vara, glädjen, sorgen och kampen.

Funkis-föräldrar måste slåss som tigrar för sina barns rättigheter, även här i vårt land, där vi har tillgång till sjukvård, habilitering och rehabilitering. Och jag förfäras när jag tänker på hur det kan vara för föräldrar i Bangladesh, när något går på tok och deras barn inte utvecklas normalt. I ett land där man som förälder inte känner till några rättigheter alls, och där mammorna ofta får skulden för funktionshindret, det är hon som har ådragit sig förbannelse från högre makter! Människor med funktionshinder är de mest utsatta och försummade i samhället där.

Men så finns, som ett positivt exempel, och till hjälp och stöd för många, SUS Klinik i Netrakona. Som bedriver uppsökande verksamhet för att nå barn och vuxna med fysiska och psykiska funktionshinder, somliga hålls kanske gömda i hemmet. Som ger information, inte minst för att utrota vidskepliga föreställningar, och erbjuder habilitering, rehabilitering, operationer och hjälpmedel. Människor med gomspalt, klumpfot  och andra funktionshinder får tack vare dessa insatser  en chans till ett värdigt liv.

Själv har jag med egna ögon sett Shilpi och hennes medarbetare arbeta med barnen med CP-skador och utbilda föräldrarna för att regelbundet kunna följa upp träningen i hemmet. De vet vad de sysslar med, de ser barnen och följer deras utveckling.

SUS – Sabalamby Unnayan Samity betyder, översatt till svenska ”Hjälp till Självhjälp”, och organisationens motto är ”Ett värdigt liv för alla”.
Det är också målet för vårt arbete i Vänortsföreningen!

Tack på förhand för din gåva!

Clary Mörtsell

Dela Lika – Höstdagjämningen den 23 september 2018

Bästa Vänortsmedlem!

Vilken sommar vi har haft i år! Tidig, varm och lång, även om det kändes som om hösten smög sig in redan i augusti. Kvällarna blir mörkare och helt plötsligt är vi där igen – det är höstdagjämning.

Den 23 september är natt och dag (nästan) lika långa överallt på Jorden. Sedan blir dagarna kortare och kortare i vårt land och vi får börja tänka på att plocka fram långkalsonger och vantar och förbereda oss för vintern. Läs mer