Dela Lika Höstdagjämningen 2020

Lär mig, du skog, att vissna glad
en gång som höstens gula blad:
en bättre vår snart blommar,
då härligt grönt mitt träd skall stå
och sina djupa rötter slå
i evighetens sommar.
Det är fortfarande sommar när jag skriver det här brevet.
Sedan mitt förra dela-lika-brev har vi upplevt en vår och en sommar utan motstycke. Corona-pandemin har drabbat såväl vårt land som resten av världen hårt.
I Bangladesh genomfördes en total nedstängning av arbetsplatser och kommunikationer för att förhindra smittspridning, något som drabbade samhällets fattiga och utsatta extra hårt.
Läs mer

Dela lika – Våren 2020

DELA LIKA Våren 2020 

Nu ska du höra nånting som jag vill tala om, jag såg en lärka nyss, och det var våren som kom. Nu är våren kommen, nu är våren kommen, alla lärkor börjar drilla då, just då. Vårens eldar brinna, vårens bäckar rinna, vårens kvällar är så blå, så blå, så blå.”

Ja, så sjöng vi med Tjorven i filmen Saltkråkan i mitten på 60-talet. Då, när vintrarna var kalla och vårbäckarna porlade. Visst har det skiftat under årens lopp, men det är ju så vi minns det, eller hur?Läs mer

 

I år fick vi ingen vinter alls här i södra Sverige, och enligt SMHI var det, meteorologiskt sett, vår redan 15 februari. Vårfloderna svämmar över alla bräddar och vårvindarna är mer än lovligt friska. Växthuseffekt eller bara vädervariationer? Därom råder delade meningar, men i Bangladesh är klimatförändringar en bister realitet med allt tätare cykloner, översvämningar och kyla.

Som i januari i år, då svepte en köldvåg med temperaturer ner mot nollgradigt in över landet och orsakade både sjukdomar och dödsfall. Under samma tid i januari hade vi i här ett antal dagar med temperaturer över 10 plusgrader, och det sattes nytt rekord i högsta januaridygnsmedeltemperatur. I Bangladesh frös folk ihjäl, här knäppte vi upp våra varma vinterkläder och gillade kanske att kostnaderna för att värma upp våra välisolerade bostäder sjönk. Samtidigt som SUS och myndigheterna delade ut filtar att svepa om sig till de som frös i Netrakona och som inte hade något annat skydd mot kylan. – Hoppsan, här blippade det till på min datorskärm; – Varning för stora snömängder syd om Vättern! Så nu får vi kanske vinter ändå? Vem vet.

Vad vi dock säkert vet, är att Vårdagjämningen närmar sig. Oavsett aktuell väderlek, så är och förblir den en viktig astronomisk hörnsten. Det är då solen står exakt lodrätt över jordens ekvator, vilket innebär att dagen och natten kring denna tidpunkt, som i år inträffar fredagen den 20 mars klockan 04.49, är ungefär lika långa över hela jorden. Ungefär skriver jag, för det lär vara en myt att tiderna är så exakta. Men vi håller fast vid den tanken, för det är ju den som symboliserar att det då är dags för oss att Dela Lika. Dags att symboliskt dela inkomsten med våra medsyskon i Bangladesh just den dagen, vilket väder det än må vara. Och du behöver absolut inte stiga upp före fem på morgonen, ditt bidrag är välkommet när som helst!

I år adresserar vi de insamlade medlen till DREAM HOUSE utbyggnad, som påbörjades den 15 februari i år. Det befintliga, vackert rosa, huset ska nu få en tredje våning för att motsvara SUS behov av ännu mera plats för utbildningar och kursverksamhet. Något som kommer att generera ytterligare inkomster och öka organisationens möjlighet till självfinansiering.

Att bygga kostar pengar, även i Bangladesh. Vi skänkte en gåva på 40.000 SEK i samband med vårt 40-årsjubileum, det gav dem möjlighet att sätta igång, men enligt SUS kalkyl, som vi fick från Begum Rokeya 10 febr, behövs ytterligare 80.000 SEK innan allt är klart. Efter 30 års fruktbart samarbete med SUS inser vi i styrelsen att våra möjligheter att stötta dem ekonomiskt avtar med åren. Vi kan krasst konstatera att vi blir både äldre och färre, och att tillväxten av nya medlemmar är marginell. Men ännu lever och verkar vi, och nu vill vi göra vad vi kan för att fullborda Begum Rokeyas dröm och vision – DREAM HOUSE, huset där de kan dela med sig av sitt kunnande och sina erfarenheter och skapa inkomster för fortsatt verksamhet. Hjälp till självhjälp! 

Vi hoppas att du tänker som vi och tackar på förhand för din gåva.
För styrelsen/ Clary Mörtsell

Dela Lika – Hösten 2019

Nu gulnar björken
krassen slokar
och alla klagar på regn
som tokar.
Hösten är här hör man
beständigt.
Snart är det mörkt och allt
är eländigt.*

Men vad är detta? Höst, elände – och varför kommer Dela Lika-brevet redan?
Läs mer

Förvisso är dygnet inte lika ljust nu som det var i midsomras, men än är det väl sommar och en dryg månad kvar tills det är dags att Dela Lika?

Förklaringen är att vi i Vänortsföreningens styrelse vill hushålla med resurserna, och samordnar därför det här utskicket med inbjudan till föreningens 40-årsjubileum. 

Så om du vill kan du sätta upp det här papperet på kylskåpsdörren till höstdagjämningen, som i år infaller den 23 sept.

Där glömmer du väl inte bort det?

Vänortsföreningen bildades alltså 1979. 

Det var det året Björn Borg blev världsmästare i tennis, Strålskyddsinstitutet slog larm om radon i tusentals svenska hus, Astra fick patent på magsårsmedicinen Losec och Håkan Lans på färggrafik till datorer.

Kungafamiljen fick sitt andra barn, prins Carl Philip, och flyttade ut till Drottningholms slott. I mars fick vi Text-tv i rutorna och förbud mot aga infördes i den svenska föräldrabalken, Margreth Thatcher blev premiärminister i Storbritannien, Tipstjänst fick tillstånd att anordna Lotto – med en miljon som maxvinst – och i december fick Moder Teresa Nobels fredspris. Popgruppen Gyllene Tider bildades samma år, och Allsång på Skansen hade premiär i SVT.

Somligt känns avlägset, annat som igår. 

Men för oss som läser det här brevet är naturligtvis bildandet av Vänortsföreningen Jönköping-Bangladesh årets stora händelse.

Det allra första Dela Lika-brevet, skrivet på en elektrisk skrivmaskin, var daterat 21 mars 1983. Det innehöll en vädjan om delad dagsinkomst (på den tiden var inte majoriteten av medlemmarna pensionärer) men även en information om att medlemsavgiften var höjd till 25 kronor per år. Inger Forsberg skrev att hon hoppades att höjningen inte skulle medföra att någon lämnade föreningen.

Om jag räknar rätt så är det här Dela Lika-brevet nr 71 i ordningen. Medlemsavgiften har höjts flera gånger, men ni, kära medlemmar, har troget stannat kvar och betalt den och även generöst delat med er vid såväl höst- som vårdagjämningar. Många svenska kronor har rullat in och utgjort en säker och stabil ekonomisk grund för att genomföra våra åtaganden i Bangladesh.

Du vet väl att inget av de insamlade medlen används till administration? Allt går till hjälp till självhjälp, eller i vissa fall till katastrofinsatser, genom organisationen SUS – Sabalamby Unnayan Samity, som översatt till svenska betyder ”Hjälp till Självhjälp”, och vars motto är ”Ett värdigt liv för alla”.

I 40 år har Vänortsföreningen arbetat mot samma mål, och det tänker vi fortsätta med.

Tack på förhand för din gåva!

Clary Mörtsell

*Dikten ovan är de första raderna i Brita af Geijerstams Höstdikt. Den slutar inte lika eländigt…

Dela Lika – Våren 2019

Bästa Vänortsmedlem!

Ljuset kommer tillbaka, det är snart vårdagjämning och dags att dela lika.
I år är det ett jubileumsår för Vänortsföreningen, som har funnits och verkat i 40 år. Vid ett sådant tillfälle är det naturligt att blicka både framåt och bakåt. Läs mer

Så nu när jag sitter och skriver det här går mina tankar till det första Dela-lika-brevet jag skrev. Det var på våren 1997. Jag befann mig i en mycket pressad situation då, på sjukhus med vår nyopererade och svårt sjuka dotter. Men jag tog poeten Alf Henrikson till hjälp och knåpade ändå ihop ett brev. Så här började det.

”Solen ler och regnet gråter.
Vinden kysser sippans knopp.
Gräsets rötter känner hopp.
All naturen andas åter.
Våren gör sitt sprinterlopp.”
För oss medlemmar i Vänortsföreningen är våren och vårdagjämningen förknippade med Dela-lika-dagen.
Dagen när vi kan dela med oss till våra medmänniskor i Bangladesh.”

När jag skrev det där första brevet hade jag aldrig varit i Bangladesh, och kunde inte, utifrån egen erfarenhet, uttala mig om behoven som fanns och finns där. Men jag förstod att min lilla insats ändå gjorde en gnutta skillnad, och att Vänortsföreningen gjorde det bästa möjliga av den.

Nu, 22 år senare, har jag gjort tre resor dit, resor som gjort outplånliga intryck och för alltid placerat Bangladesh i ett särskilt rum i mitt hjärta.

Jag fortsätter att citera Alf Henrikson ur brevet från 1997:
”Världen har blivit så liten i år
och resorna lätta och många.
Det är bara när man är ute och går
som avstånden verkar så långa.”

Det är fortfarande långt till Bangladesh, men världen har onekligen krympt, och andras nöd kommer otäckt nära.

Naturkatastroferna, den politiska oron, t extilarbetarna i Dhaka, som får betala priset, ibland med sina liv, för våra billiga kläder, rohingyerna i flyktinglägren i Cox’s Bazar, allt och alla  kommer rakt in i våra vardagsrum genom teven och tidningarna. Tillsammans med problemen i vårt eget land, tiggarna utanför ICA, personal som varslas, bedrägerier och klimathot. Ibland blir det nästan för mycket.

Men ändå…

”I hela mitt långa liv haver jag
erhållit middag varenda dag.
Gå till sängs varje dag har jag kunnat
vilket inte är alla förunnat.”

Så nog har vi väl råd att dela dagsinkomsten denna vårdagjämning med någon, för vilken det dagliga brödet inte är en självklarhet? Eller, som det också står skrivet, människan lever icke av bröd allenast, för i Bangladesh är det förstås riset som är basfödan.

Det känns bra att dela lika när vi vet vart pengarna går, och f ör mig känns det extra bra, att vi i Vänortsföreningen sedan 2011 specifikt stöder SUS verksamhet för barn och vuxna med funktionshinder.

Jag har själv levt med funktionshinder i familjen, så jag vet en del om hur det kan vara, glädjen, sorgen och kampen.

Funkis-föräldrar måste slåss som tigrar för sina barns rättigheter, även här i vårt land, där vi har tillgång till sjukvård, habilitering och rehabilitering. Och jag förfäras när jag tänker på hur det kan vara för föräldrar i Bangladesh, när något går på tok och deras barn inte utvecklas normalt. I ett land där man som förälder inte känner till några rättigheter alls, och där mammorna ofta får skulden för funktionshindret, det är hon som har ådragit sig förbannelse från högre makter! Människor med funktionshinder är de mest utsatta och försummade i samhället där.

Men så finns, som ett positivt exempel, och till hjälp och stöd för många, SUS Klinik i Netrakona. Som bedriver uppsökande verksamhet för att nå barn och vuxna med fysiska och psykiska funktionshinder, somliga hålls kanske gömda i hemmet. Som ger information, inte minst för att utrota vidskepliga föreställningar, och erbjuder habilitering, rehabilitering, operationer och hjälpmedel. Människor med gomspalt, klumpfot  och andra funktionshinder får tack vare dessa insatser  en chans till ett värdigt liv.

Själv har jag med egna ögon sett Shilpi och hennes medarbetare arbeta med barnen med CP-skador och utbilda föräldrarna för att regelbundet kunna följa upp träningen i hemmet. De vet vad de sysslar med, de ser barnen och följer deras utveckling.

SUS – Sabalamby Unnayan Samity betyder, översatt till svenska ”Hjälp till Självhjälp”, och organisationens motto är ”Ett värdigt liv för alla”.
Det är också målet för vårt arbete i Vänortsföreningen!

Tack på förhand för din gåva!

Clary Mörtsell

Dela Lika – Höstdagjämningen den 23 september 2018

Bästa Vänortsmedlem!

Vilken sommar vi har haft i år! Tidig, varm och lång, även om det kändes som om hösten smög sig in redan i augusti. Kvällarna blir mörkare och helt plötsligt är vi där igen – det är höstdagjämning.

Den 23 september är natt och dag (nästan) lika långa överallt på Jorden. Sedan blir dagarna kortare och kortare i vårt land och vi får börja tänka på att plocka fram långkalsonger och vantar och förbereda oss för vintern. Läs mer

Dela lika – Höstdagjämningen 22 september 2016

”I have a dream…” sa Martin Luther King för 53 år sedan. Förra året fick vi höra att Rokeya ville starta ett DREAM-projekt inom organisationen SUS – i detta fall en kursgård för att ta emot anställda från andra organisationer som vill ta del av SUS arbetssätt. SUS skulle genom detta få en egen inkomstkälla. Vänortsföreningen bidrog med 37 000:- till drömprojektet. HUR HAR DET GÅTT?

Efter att alla tillstånd blivit klara påbörjades arbetet den 19 mars. Nya byggnormer försenade arbetet i starten men nu är första våningens väggar under uppbyggnad. Vi följer detta med intresse.tegelhus under uppbyggnad

Att SUS har en kunskapsbank att ösa ur förstår vi när vi tar del av deras strategiska plan för 2016-2020 där 29 olika projekt redovisas med mål och handlingsplaner. En del av projekten är självbärande andra har inhemska eller utländska stödgrupper.

Trettio års erfarenheter finns också samlat i organisationen som hela tiden gjort djupdykningar i sin verksamhet för att hitta de bästa sätten att bistå människor i deras dilemman.

It is not the longitude nor the latitude but in the attitude

…kunde vi läsa på en skylt vid ett besök i Bangladesh. Och det är precis vad det handlar om i det vi nu ger stöd till – barn och vuxna med olika funktionshinder – och som det fortsättningsvis stod på skylten…

Varhelst i världen människor med handikapp föds är de medlemmar i vår stora familj och behöver kärlek, omsorg och hjälp.

Din dela lika-gåva går oavkortat till …
DE FUNKTIONSHINDRADES DRÖM – ATT BLI HJÄLPTA och få möjlighet till ett värdigt liv.

Vi i styrelsen hoppas på ert fortsatta stöd. Vårt postgiro är 441 76 45 -1.

Med vänlig hälsning 
Styrelsen

Dela lika – Vårdagjämningen den 20 mars 2016

Naturens livskrafter väcks på nytt när ljuset och värmen kommer åter. Förhoppningsvis kan Vänortsföreningens stöd till funktionshindrade i Bangladesh väcka livskraften hos dem som genom sitt handikapp förlorat tron på sin egen eller sitt barns framtid. Den berättelse som finns i detta dela lika-brev är kanske ett exempel på detta.

Läs mer

Dela lika – stöd byggandet av SUS Utbildnings- och Resurscentrum

Ännu en sommar har kommit och gått och kvällarna har blivit mörkare och längre. Det är nu mittemellan midsommar och midvinter, en tid att minnas det som varit och planera för tiden som ligger framför.

Begum Rokeya

Begum Rokeya vår värderade samarbetspartner i Bangladesh sedan snart 25 år, skrev ett brev till oss om just detta, om verksamheten, som under hennes ledning byggts upp, och om sin dröm inför framtiden.

Så här skriver Begum Rokeya om DREAM – Developmnet of Resources by Enchancing Academic Management; Vädjan om stöd till planerat Utbildnings – och Resurscentrum vid SUS:

Läs mer